Frostfibbla

Vaknade med ett ryck av att telefonen ringer, jocke i andra änden säger; Jag har gjort en Jenny! Och skrattar. - Jaha vad har du ställt till med då? (spännande att jag genast utgår från att det handlar om att ställa till det) - Jo, jag har haft sönder mina byxor på jobbet.. Kan du komma till sjukhuset med ett annat par? Ja, jo det kan jag väl. När jag har sovit klart.. (viktigt med min skönhetssömn)

Påpekas ska väl också att jag utsatte mig själv för detta förra året. Det var bland de allra första dagarna på ett nytt bankkontor och jag ska bara in och lägga ifrån mig väskan innan första mötet. Jag böjer mig fram och hör ett ljud som inte går att beskriva, någon blandning mellan tyg som spricker och min värdighet som flyger iväg. För där står jag med hela rumpan hängandes utanför byxorna! Några ögonblick av ren och skär panik följt av att jag helt enkelt får ta mig i kragen och bita i det sura äpplet för det finns inte en chans att detta går att dölja.. Hålet var nämligen så stort att en blind skulle kunna sett det. Passande på banken kan tyckas, springa runt med skinkorna synliga, nya bankmodet?... Smyger in längs väggen i mötesrummet och säger sedan klart och tydligt; jag är varken schitzofren eller blyg, anledningen till allt detta smygadet är kort och gott att jag har ätit för mycket och spräckt mina jeans!!.. Följt av att jag fick demonstrera hur mitt vackra arsle hamnat utanför byxorna och isen var så att säga bruten..

Detta har nu alltså inneburit att jag har fått mig ett eget utryck; att göra en Jenny! Tack Joakim!

Vet dock inte om detta är det enda som borde räknas in i detta uttryck då jag hela morgon planerat min resa mot sjukhuset för att lämna de nya, hela byxorna. Så jag lägger byxorna i en påse och skäller sedan på katten som försöker förtära påsen och går mot bussen. Åh en buss 50 meter bort, hinner precis kliva på. Åker in till stan och när bussen tar svängen in på torget tittar jag ner på min väska och inser mitt misstag! INGEN JÄVLA PÅSE!! jag får kort och gott gå av bussen på torget och istället för att byta buss som planerat får jag helt enkelt gå hela vägen hem igen... eftersom det inte går någon buss tillbaka igen på 15 min. Så idag har jag alltså betalat 20kronor för att åka den löjligt korta vägen in till stan (något jag normalt annars aldrig gör, men gjorde för att hinna med 3;ans buss till stan och vara framme på sjukan innan halv 12 som jag lovat)  Och sedan gå hem igen!! 20kronor för att få gå hem ifrån stan! Kan hända att vi måste utöka detta uttryck till att omfatta allt idiotiskt som finns..

Har en teori om att istället för en ond och en god liten figur på axeln har jag en dum och en smart, och jag har en svag känsla om vem som vinner.... För när jag tänker så tänker jag på mig själv i andra person när jag gör sådana här saker! Som förut på bussen hör jag i mitt huvud; Jenny vart är påsen? Glömde du påsen?????? Du är ju helt otrolig.. osv...

Vad tror ni??