Frostfibbla

Lyckades ännu en gång som så många andra gånger att klanta till mig och försvåra mitt liv! För andra gången inom loppet av en vecka har jag låst mig ute genom att kort och gott glömma ta med mig nyckeln till jobbet. Och båda gångerna har jag tänkt, hm har jag nyckel med mig nudå?Ja! Men så dum är jag väl inte och har tittat efter först när jag står vid dörren. Första gången var i tisdags då jag klev av bussen för att byta om till jobbkläder och en tjockare jacka då jag höll på att frysa ihjäl på väg hem efter skolan.. Men har inte jag fel jacka på mig? Och ingen väska.. hm? Inte bra! Så stel frusen fick jag gå mer än opassande klädd iväg till jobbet medans jag försöker hålla mig från att kissa ner mig, vilket var den från början avgörande faktorn att jag gick av bussen hemma vid oss istället för i stan.. Då vårt hus är ca. 3 min från staden med buss, och jobbet 50 meter från torget där bussen stannar så säger ju detta en del om min akuta kissnödighet..

Idag tog jag med alla väskor(!!) jag hade liggandes i hallen för att undkomma detta dilema. Så när jag går av bussen i stan och börjar vandra hemåt i regnet så ägnar jag inte detta en tanke förän jag är halvvägs hem. Men vart annars kan jag ha lagt den? klart den är med! Vandrar in i trapphuset, kissnödig som en gnu, igen(!) och känner efter i alla väskor. Men där finns ingen nyckel! Tömmer ut innehållet i trappen då grannen kommer knallandes. Tittade på mig som om jag vore grön och hade slem i anisktet.. Jenny hade dessutom inte ätit nått än eftersom jga åkte direkt från jobbet upp till skolan. Så stubinen är kortare än vanligt, typ inåt växande! Så orkade inte mer än stirra tillbaka och åtminstone försöka att inte kissa på mig under tiden hon går förbi. Ringer jocke i hopp om att han ska komma hem, men inte. Han säger; ta bussen och hämta min nyckel då?! Hur Då!!?? Jag har inte längre ett  busskort utan brukar åka på de småören som ligger löst i min  väska eller de som jag så oskyldigt brukar "låna" i min pojkväns myntburk. Mohaha! Dessa brukar i sin tur precis räcka fram och tillbaka till skolan, och eftersom jag idag redan gjort den turen så är alla mynten slutt! Min cykel är det punka på, och även om den inte hade varit totalt obrukbar så är den ändå inlåst i källaren till vilken jag inte hade nyckeln till. Hade ju i och för sig inte nyckeln till cykeln heller och jockes cykel står hos hans mor och far. Men återigen ingen nyckel... Så jag sätter mig i trappen som en annan lodis och ringer till min bror som har extra nyckeln! Honom får jag muta och fjäska hit med löften om diverse rusningsdrycker och jag kommer antagligen få vara hans personliga chafför en livstid eller så.. Men under tiden har Ruth hört mig prata i trapphuset och är värre än en rabiessmittad hund med galna kosjukan inne i lägenheten. Hon skrek så det hördes över hela huset så jag fick helt enkelt lov att gå ut och sätta mig i regnet. Slog mig ner på de trästänger som finns utanför för att vänta på min bror och nyckeln.. Men usch var här var obekvämt, flyttar mig åt höger och känner i samma sekund hur hela rumpan fylls med små, små flis och annat djävulskap!!! FAN! Att jag inte bara la mig ner och dog, alternativt kissade i en buske, är ett under! Ringde min mor för stöd men hon bara skrattade och tyckte det var underbart bra att jag ringer imellanåt så hon får skratta lite...

Tackar för det..! Tillslut kom iaf min räddare. Niklas jag står i stor skuld till dig, min blåsa och mina njurar också!