Frostfibbla

Jobbat 3 dagar irad till 18.15 och min kropp tror den lider som ingen annan någonsin gjort förut! Jocke har intagit försvarts position mot mina vansinnesutbrott och vågar inte säga något i risk för att bli feltolkad, utskälld eller bevittna en hysterisk gråtattack! Han har gått in i rollen som snäll och tyst hemmafru som har lagat mat åt mig tills jag kommit hem från jobbet. Underbara kille.. ONDA Jenny. Allt för allt för att förhindra Jenny från att dessutom bli hungrig, vilket skulle resultera i en mindre armagedon.  Gårdagens  bravader trots att Jocke stekt pannakakor tills jag skulle kliva över tröskeln var inte mindre än 3 vansinnes utbrott(!) Det första slog oundvikligt till efter att katten i ettt tappert försök att få mig att se henne rev ner en av mina favoritkrukor i köket. Vilket hade effekten: Arg Jenny som skriker efter den stackars kattstackarn om förbannelser, barbapappa och alla hans mostrar! Några fan i havet, helvetet och fan igen. Tror även jag hann med några du ska få betala, jag ska sälja dig dyrt! Efter det hann jag med ett helt varv med dammsugaren innan jag hade lugnat ner mig, under tiden hade jocke och katten gömt sig i ett hörn i köket.. Nästa bakslag kom när jag skulle sätta på mig mina armband och ett av dessa vägrade samarbeta vilket gav att jag slängde det i en vid dödsbåge någonstans i lägenheten.. minns dock inte var så här i efterhand och har ännu inte lyckats lokalisera det(!?!) och sista utbrottet fick jocke en känga av då jag inte ansåg att han torkade av vardagsrumsbordet fort nog.. Vet inte hur jag ska fjäska mig till ett förlåt..

Förlåt?! ...