Borta bra men hemma bäst!
Jocke har tagit flyget till England för en dos av Manchester fotboll och några stora mörka öl med Micke och lämnat lilla mig hemma i Sverige helt ensam. Alla som känner mig vet att jag är världens sämsta människa på att vara ensam. Inte bara det att jag är dödligt mörkrädd och ligger och spanar ut i mörkret halva nätterna, nej, jag är även klantig något som man inte undgår att se ens om du är blind.. tyvärr. Jocke brukar dagligen förklara att jag inte skulle överleva någon längre stund utan honom på vilket jag helt enklet bara måste svara: jag vet.. Sedan brukar det inte gå många timmar innan jag samtalar med mig själv där i lägenheten vilket jag under åren kommit fram till nog är ett dåligt tecken?!
För att förhindra att jag tar in på psyket, blir mördad av säng och garderobs monster alternativt dammråttor stora som troll eller helt enklet tar död på mig själv med min klantighet så har jag flyttad in hos mor över helgen. Har försökt betala tillbaka för min invasion med att skura badrummen och skottat snö idag så nu kan jag inte räta på ryggen och har frätskador på händerna. Men det är det lätt värt för några dagar hemma hos mamma. Känns som jag aldrig flyttat härifrån. Borta bra, men inget slår hemma.
Ge mig sommar!
